1920-tal: Klassicism
Stilideal
Den svenska 1920-talsklassicismen kännetecknades av harmoniska proportioner, symmetriska fasader och klassiska arkitektoniska element i en återhållsam och modern tolkning. Stilen hade ett ljusare och mer elegant uttryck än nationalromantiken, med en tydligare känsla för stadsrum och ordning.
Material
Fasaderna utfördes ofta i puts, ibland med inslag av tegel eller kalksten i socklar och portomfattningar. Fönster hade enkla spröjsindelningar och dörrar var ofta spegeldörrar med profilerade lister. Interiörerna dominerades av målade snickerier, fiskbensmönstrad parkett och inslag av marmor eller terrazzo i entréer.
Tekniker
Byggnader uppfördes med murade stenväggar och putsades med kalk- eller cementbruk. Smidesdetaljer som trappräcken och portgaller gav dekorativa accenter. I återbruk är tidstypiska spegeldörrar, originalfönster, entrépartier i trä och smidesdetaljer mycket efterfrågade, då de ofta är i gott skick och enkla att anpassa till ny användning.
1900–1910: Jugend
1910: Nationalromantik
1920-tal: Klassicism
1930-tal: Funktionalism
1940-tal: Folkhemmet
1950-tal: Grannskap
1960-tal: Rekordår
1970-tal: Infill
1980-tal: Postmodernism
1990-tal: Stilblandning