Stilideal
1600-talets svenska byggande präglades av renässansens efterklang och den framväxande barocken. I de högre samhällsskikten uppfördes palats och herrgårdar med symmetriska fasader, markerade mittpartier och ibland det karakteristiska säteritaket, som signalerade adlig status. Den svenska barocken var enklare än sina kontinentala förebilder, men strävade ändå efter monumentalitet och proportioner. På landsbygden var formerna mer återhållsamma och styrdes främst av funktion och lokala traditioner.
Material
Trä var det helt dominerande byggmaterialet, särskilt för bostäder. Massiva timmerhus uppfördes med stockar av tall eller gran, bearbetade och sammanfogade i knuttimring. Tegel var kostsamt och användes främst till kyrkor, slott och andra offentliga byggnader, där det förekom i fasadmurar, hjärtmurar och valv. I enklare hus ersattes glas ofta av öppna gluggar, medan glasrutor i finare miljöer var små på grund av begränsad glastillverkningsteknik.
Tekniker
Byggnader grundlades ofta på murar av natursten direkt på berghäll. Knuttimringstekniken gav robusta och klimatanpassade väggar. Murverk i tegel lades i traditionella förband och valvslagning användes i mer avancerade konstruktioner. Fönster med blyinfattade småglasrutor var standard i välbärgade miljöer, medan luckförsedda gluggar fanns i enklare hus. Taken täcktes med träspån, torv eller näver beroende på lokal tradition.
